Working Paper No. 14. Hortlund, Per (2002). Är inflationen på väg tillbaka?

Abstract: Penninginflation är principiellt oriktig och kan liknas vid forna tiders myntförsämring. Den förvränger alltid marknadsdata – Inte bara relativpriser, men även kassaflöden – vilket försämrar resursallokeringen. ”Deflation” i betydelsen prissänkningar är av ondo enbart om den beror på att penningmängden deflateras, men inte om den beror på produktivitetsökningar. I tänkandet i Akerlof, Dickens & Perry [2000] och Lundborg och Sacklén [2001,2002], saknas väsentliga ting som kreditmarknader, räntor, kapital och banker. Därmed blir det svårt att dra normativa slutsatser om nyttan eller onyttan av penninginflation. Vidare missar Akerlof m fl, Lundborg och Sacklén den rationella förväntningsrevolutionens viktigaste insikt, nämligen att Phillipssambandet gäller så länge man inte försöker utnyttja det. Deras resonemang att löntagarnas nästan-rationalitet vid låga inflationstal skapar en möjlighet att lura dem, kan möjligtvis gälla i länder med stor andel oorganiserad arbetskraft som USA och Kanada, men knappast i länder med starka fackföreningar som Sverige. Penninginflation kan minska arbetslösheten på kort sikt, men den ökar den på lång sikt.

Därför bör inflationen avskaffas.