Varför tappar facket medlemmar?


Typ: Aktuellt
2011-10-28
07.41

Den 25 oktober fortsatte Ratios seminarieserie om lönebildning med att utforska varför facket tappar medlemmar och vilka konsekvenser detta medför.

Den fackliga organisationsgraden har fallit under ett antal år och ligger idag på 65 procent inom privat sektor. Inom vissa sektorer, och särskilt bland ungdomar, är ännu färre med i facket. Under seminariet diskuterades vad som är orsakerna och vilka är konsekvenserna för den svenska arbetsmarknadsmodellens funktionssätt och framtid?

Professor Anders Kjellberg, sociolog från Lunds universitet, inledde med att redogöra för utvecklingen av fackets anslutningsgrad och konstaterade att facket förlorat nära en kvarts miljon i medlemmar under en tioårsperiod. Detta samtidigt som arbetsmarknaden vuxit. Störst är tappet i samband med höjda a-kasseavgifter, 2007-2008. De största förlorarna är LO-förbunden, medan tjänstemannaförbund och akademikerförbund vänt trenden och sedan några år tillbaka växer i medlemsantal. Ett generellt bekymmer är dock anslutningsgraden hos ungdomar. Sverige är fortfarande bäst i världen när det gäller facklig anslutningsgrad (tätt följt av Finland). Sju av tio arbetstagare i Sverige är fackanslutna, i Tyskland en av fem och i Frankrike färre än en av tio.

Bland de konsekvenser Anders Kjellberg lyfte fram i diskussionen fanns:

  • Ökade krav på statlig reglering. Det skulle främst bli fråga om implementering av EU-direktiv.
  • Svårare att decentralisera lönebildningen då det inte finns någon lokal part att förhandla med.
  • Ökad konfliktfrekvens på den svenska arbetsmarknaden.

Anders Kjellbergs presentation finns här.

Sedan diskuterade en panel orsaker och konsekvenser av den sjunkande anslutningsgraden.

Annika Elias, ordförande för Ledarna, inledde med att peka på betydelsen av individualisering:
– Du vill bli bemött som en individ, inte en del av ett kollektiv. De fackförbund som klarar det har också en framtid. Då måste man först förstå hur arbetsmarknaden har förändrats. Idag råder en stor variation i anställningsförhållandena. Det måste man kunna hantera.

Annika Elias varnade för att lämna fältet öppet för ökad lagstiftning och menade att fack och arbetsgivare har en viktig uppgift i att samarbeta, inte minst när det gäller frågan om individuell lönebildning, för att arbetsformerna inte ska falla ihop och skapa oroligheter på arbetsmarknaden.

Dag Klackenberg, VD Svensk Handel, lyfte diskussionen om attitydförändringarna.
– Den motsättning på arbetsmarknaden som facket byggt sin roll på finns inte längre. Idag ser man på fackligt medlemskap som en försäkring, bra att ha om något händer men inte för att engagera sig.

– Många, särskilt unga, tycker det är mer naturligt att skaffa sig en tandvårdsförsäkring! De utgår från att samhället tar hand om dem.

Den stora risken som Dag Klackenberg framhåller är att det inte finns någon motpart för arbetsgivaren att förhandla med, om den fackliga anslutningsgraden blir för låg.

Göran Arrius, ordförande för SACO, fyllde på med att konstatera att den svenska modellen har varit mycket funktionell med få konflikter på arbetsmarknaden och få ärenden i domstol. Han menade dock att dagens arbetsmarknad kräver andra modeller för avtal och samarbete:
– Facken har en stor uppgift som coach i t ex lönesamtal och processerna runt lönebildning. Särskilt för kvinnor har det fallit mycket väl ut. Men det är i riktigt svåra och långgående konflikter som facket verkligen gör skillnad.

Göran Arrius ser det som en klar fördel att kunna vara med i samma fackförbund hela livet. Kanske ska facket börja rekryteringen redan under utbildningen?

Diskussionen som följde handlade bl a om insider och outsider-problematikens olika aspekter, om hur unga och invandrare har svårt att komma in på arbetsmarknaden överhuvudtaget, om i vilken mån facket redan idag gynnar sina egna medlemmar, om hur fler och fler blir ”chefer” och därmed identifierar sig med arbetsgivare eller i fall inte med kollektivet samt var gränsen går för att facket ska vara en legitim part att sluta avtal med. Ingen kunde ange en specifik siffra men Annika Elias menade att vi tydligt kommer att uppmärksamma gränsen. Då arbetsmarknaden blir mer och mer orolig, och fler och fler konflikter uppstår. Då har vi passerat gränsen.

Anders Kjellbergs uppsats.