Search

En politik för 150 000 nya företag och 500 000 nya jobb

PublicationReports
Arbetsmarknad, Nils Karlson, Nya företag, Sysselsättning
backstromkommissionen_rapport
Download

Abstract

Sveriges Akilleshäl är oförmågan att skapa nya jobb. Att en dryg miljon människor i arbetsför ålder vare sig arbetar eller studerar på heltid, enligt SCBs statistik i januari 2006, visar att svensk ekonomi – trots goda resultat i övrigt – inte fungerar som den borde. Under en lång följd av år doldes detta genom en ökning av antalet anställda inom den offentliga, skattefinansierade sektorn. Huvudskälet till avsaknaden av nya riktiga jobb är brister i det svenska företagsklimatet. För att kunna skapa 500 000 nya jobb på fem år krävs fler företag och fler företag som vill anställa. Enligt de beräkningar som redovisas nedan behövs uppemot 150 000 nya företag. Det innebär en fördubbling av antalet nya företag varje år. Alternativt skulle de redan existerande företagen behöva öka antalet sysselsatta med närmare 30 procent.

Karlson, N. (2006). En politik för 150 000 nya företag och 500 000 nya jobb. Rapport till Svenskt Näringslivs Kris- och framtidskommission.

Based on content

Samhällsfarliga konflikter i en ny tid – utmaningar och reformbehov
ReportsPublication
Karlson, N.
Publication year

2020

Published in

Arbetsmarknadsprogrammet

Abstract

Sammanfattning:
I rapporten undersöks om de svenska regelverken för hantering av samhällsfarliga arbetsmarknadskonflikter behöver uppdateras eller reformeras. Är de ändamålsenliga i en värld där viktiga samhällsfunktioner upprätthålls av ett stort antal ömsesidigt beroende aktörer i komplexa system där varje enskild nod blir kritisk för systemets funktionalitet, och där samhällsviktig verksamhet lika gärna är privat som offentlig? En jämförelse görs med motsvarande regleringsmetoderna och deras förändring i Storbritannien, Tyskland och Danmark.

EU:s förändrade utstationeringsdirektiv– Socialt skydd eller förtäckt protektionism?
ReportsPublication
Karlson, N.
Publication year

Published in

Arbetsmarknadsprogrammet

Abstract

I denna rapport analyseras utstationeringsdirektivets utveckling och 2018 års förändring. Leder förändringen till att den inre marknaden stärks genom ett ökat social skydd eller utgör den en förtäckt form av protektionism? Utstationering handlar om villkoren för arbetstagare som tillfälligt levererar en tjänst i en annan medlemsstat än i den där de är anställda.

Den tidigare formuleringen om minimilön i direktivets hårda kärna ersätts med ett vidare ersättningsbegrepp. Konsekvenserna beror i hög grad på hur detta ersättningsbegrepp tolkas: som ersättningar på miniminivå, vilket direktivtexten indikerar, eller som ”lika lön för lika arbete”.

Ett huvudproblem med den senare tolkningen, vilken exempelvis den svenska regeringen retoriskt förespråkat, är att detta i praktiken är svårt att tillämpa och riskerar att leda till godtycklig diskriminering och till processuell orättvisa för utländska tjänsteleverantörer. Särskilt problematiskt kan detta bli i länder som Sverige, där löner och andra villkor bestäms genom icke-allmängiltiga kollektivavtal.

Tolkat som ersättning till minimivillkor kan förändringen förvisso bedömas som proportionerlig, men blir inte heller då enkel att tillämpa, då Arbetsmiljöverkets information till utländska tjänsteföretag redan i dag är bristfällig.

Förändringen kan därför, oavsett hur den tolkas, inte sägas vara nödvändig eller effektiv för att uppnå ett socialt skydd för utstationerade löntagare. Redan i dag ligger svenska minimilöner långt över de villor som gäller i länder de utstationerade löntagarna vanligtvis kommer ifrån. Risken är därför att tillämpningen fungerar som en form av förtäckt protektionism.

Det förändrade utstationeringsdirektivet kan även påverka den svenska arbetsmarknadsmodellens funktionssätt då en enskild myndighet, och i förlängningen även EU-domstolen, kan komma tolka och i praktiken närmast allmängiltigförklara svenska kollektivavtal.

Hotar politiken den svenska modellen?
ReportsPublication
Karlson, N.
Publication year

2018

Published in

Arbetsmarknadsprogrammet

Abstract

Vilken roll bör politiken ha på svensk arbetsmarknad? Inför valet ställer politikerna – både till höger och vänster – krav på höjda löner för olika grupper. Politiska förslag finns på jämställda pensioner, lagstadgad rätt till heltid, förändringar i Lagen om anställningsskydd (LAS) och lagreglerade ingångslöner samt förbud mot viss typ av arbetskraftsinvandring. Vid offentlig upphandling och utstationering har olika myndigheter i uppdrag att tolka kollektivavtalsvillkoren. I kölvattnet av EU:s sociala pelare läggs lagförslag på EU-nivå som påverkar den svenska partsmodellen.

Vilka konsekvenser får allt detta för den svenska modellen? Är vi på väg mot en ny era av ökad politisk inblandning i den svenska modellen? Vilka ingrepp är förenliga med fortsatt partsansvar? När kan offentliga ingrepp likväl vara motiverade? Detta är temat för denna korta underlagsrapport, som mer ska ses som ett diskussionsunderlag än en slutgiltig analys.

Show more