Search

Working Paper No. 7. Konkursinstitutet som finansiell institution

PublicationWorking paper
Företagandets villkor, Institutionell ekonomi, Konkurs, Kreativ förstörelse
Working Paper No. 7.
Download

Abstract

Ett fungerande näringsliv förutsätter ett fungerande konkursinstitut. På en fungerande marknad kan vi vänta oss att ineffektiva företag slås ut genom t.ex. innovativ nyetableringskonkurrens och att de effektiva företagen överlever. En vanlig uppfattning är att konkursinstitutet är ett marknadsekonomiskt reningsbad som sorterar ut ineffektiva företag. Enligt denna tolkning upphör tillgångarna i ett företag inte utan omallokeras bara till effektivare användningsområden. Ur detta perspektiv ter sig företagskonkursen som en mindre viktig procedur i en experimentell ekonomi. Mot detta synsätt ställs ett mer nyanserat perspektiv. Konkursinstitutet fungerar i viss utsträckning som ett reningsbad men andra inslag finns. Konkurser leder till betydande kreditförluster. Därigenom fungerar konkursinstitutet som en finansiell institution på marknaden. Genom s.k. bekvämlighetskonkurser omfördelas kapital i oönskad och ibland brottslig riktning. Av centralt intresse för bedömning av ett konkurssystem är storleken på de kostnader som konkursen medför. Ett syfte med studien är att utifrån en empirisk kartläggning av svenska företags nedläggningsbeteenden diskutera olika teoriers användbarhet. Ett annat syfte med undersökningen är att göra en grov skattning av insolvenssystemets kostnader. Resultaten antyder att konkurssystemet i Sverige i viss utsträckning fungerar på annat sätt än i motsvarande system i andra länder. Sverige har en av de högsta konkursfrekvenserna bland industriländerna. Indikationer finns att konkursernas andel av den totala företagsdödligheten har ökat under 1900-talet. Konkurs har blivit det dominerande nedläggningssättet bland svenska aktiebolag. Andelen konkurser som avskrivs på grund av brist på tillgångar har blivit större än andelen konkurser där utdelning finns att få. Konkursinstitutet används i Sverige som ett rekonstruktionsinstrument vilket inte är dess syfte. Detta antyder framväxten av ett ”moral hazard” problem i användningen av konkursinstitutet. Även fragmentariska uppgifter ger säkra indikationer på att betydande tillgångar omfördelas. Detta drabbar framförallt underleverantörer och konsumenter.

Gratzer, K. (2002). Konkursinstitutet som finansiell institution. Ratio Working Paper No. 7.

Based on content

Working Paper No. 7. Konkursinstitutet som finansiell institution
Working paperPublication
Gratzer, K.
Publication year

2002

Published in

Ratio Working Paper

Abstract

Ett fungerande näringsliv förutsätter ett fungerande konkursinstitut. På en fungerande marknad kan vi vänta oss att ineffektiva företag slås ut genom t.ex. innovativ nyetableringskonkurrens och att de effektiva företagen överlever. En vanlig uppfattning är att konkursinstitutet är ett marknadsekonomiskt reningsbad som sorterar ut ineffektiva företag. Enligt denna tolkning upphör tillgångarna i ett företag inte utan omallokeras bara till effektivare användningsområden. Ur detta perspektiv ter sig företagskonkursen som en mindre viktig procedur i en experimentell ekonomi. Mot detta synsätt ställs ett mer nyanserat perspektiv. Konkursinstitutet fungerar i viss utsträckning som ett reningsbad men andra inslag finns. Konkurser leder till betydande kreditförluster. Därigenom fungerar konkursinstitutet som en finansiell institution på marknaden. Genom s.k. bekvämlighetskonkurser omfördelas kapital i oönskad och ibland brottslig riktning. Av centralt intresse för bedömning av ett konkurssystem är storleken på de kostnader som konkursen medför. Ett syfte med studien är att utifrån en empirisk kartläggning av svenska företags nedläggningsbeteenden diskutera olika teoriers användbarhet. Ett annat syfte med undersökningen är att göra en grov skattning av insolvenssystemets kostnader. Resultaten antyder att konkurssystemet i Sverige i viss utsträckning fungerar på annat sätt än i motsvarande system i andra länder. Sverige har en av de högsta konkursfrekvenserna bland industriländerna. Indikationer finns att konkursernas andel av den totala företagsdödligheten har ökat under 1900-talet. Konkurs har blivit det dominerande nedläggningssättet bland svenska aktiebolag. Andelen konkurser som avskrivs på grund av brist på tillgångar har blivit större än andelen konkurser där utdelning finns att få. Konkursinstitutet används i Sverige som ett rekonstruktionsinstrument vilket inte är dess syfte. Detta antyder framväxten av ett ”moral hazard” problem i användningen av konkursinstitutet. Även fragmentariska uppgifter ger säkra indikationer på att betydande tillgångar omfördelas. Detta drabbar framförallt underleverantörer och konsumenter.

Working Paper No. 7. Konkursinstitutet som finansiell institution
Working paperPublication
Gratzer, K.
Publication year

2002

Published in

Ratio Working Paper

Abstract

Ett fungerande näringsliv förutsätter ett fungerande konkursinstitut. På en fungerande marknad kan vi vänta oss att ineffektiva företag slås ut genom t.ex. innovativ nyetableringskonkurrens och att de effektiva företagen överlever. En vanlig uppfattning är att konkursinstitutet är ett marknadsekonomiskt reningsbad som sorterar ut ineffektiva företag. Enligt denna tolkning upphör tillgångarna i ett företag inte utan omallokeras bara till effektivare användningsområden. Ur detta perspektiv ter sig företagskonkursen som en mindre viktig procedur i en experimentell ekonomi. Mot detta synsätt ställs ett mer nyanserat perspektiv. Konkursinstitutet fungerar i viss utsträckning som ett reningsbad men andra inslag finns. Konkurser leder till betydande kreditförluster. Därigenom fungerar konkursinstitutet som en finansiell institution på marknaden. Genom s.k. bekvämlighetskonkurser omfördelas kapital i oönskad och ibland brottslig riktning. Av centralt intresse för bedömning av ett konkurssystem är storleken på de kostnader som konkursen medför. Ett syfte med studien är att utifrån en empirisk kartläggning av svenska företags nedläggningsbeteenden diskutera olika teoriers användbarhet. Ett annat syfte med undersökningen är att göra en grov skattning av insolvenssystemets kostnader. Resultaten antyder att konkurssystemet i Sverige i viss utsträckning fungerar på annat sätt än i motsvarande system i andra länder. Sverige har en av de högsta konkursfrekvenserna bland industriländerna. Indikationer finns att konkursernas andel av den totala företagsdödligheten har ökat under 1900-talet. Konkurs har blivit det dominerande nedläggningssättet bland svenska aktiebolag. Andelen konkurser som avskrivs på grund av brist på tillgångar har blivit större än andelen konkurser där utdelning finns att få. Konkursinstitutet används i Sverige som ett rekonstruktionsinstrument vilket inte är dess syfte. Detta antyder framväxten av ett ”moral hazard” problem i användningen av konkursinstitutet. Även fragmentariska uppgifter ger säkra indikationer på att betydande tillgångar omfördelas. Detta drabbar framförallt underleverantörer och konsumenter.

Ratio Working Paper No. 349: Industrial conflict in essential services in a new era – Swedish rules in a comparative perspective
Working paperPublication
Karlson, N.
Publication year

2021

Published in

Ratio Working Paper

Abstract

This paper examines whether the Swedish regulatory system of dealing with industrial conflicts that affect essential services need an update or reform. Are the existing rules effective in a world where many essential services are upheld by many interdependent agents in complex systems where every single node becomes critical for the functioning of the system, and where the essential service activities could be either private or public? A comparative study is conducted with the corresponding regulatory systems of the United Kingdom, Germany, and Denmark.
The conclusion is that Sweden is a special case. The Swedish protection against and readiness in dealing with societally harmful industrial conflicts in essential services is weaker than in the countries of comparison. Just as in relation to other threats to essential services, it is not sustainable to claim that just because such a threat is not currently present, there would be no need for preparedness.
There are many alternative ways to handle this. Desirable methods should both prevent harmful conflicts from erupting and end conflicts that have grown harmful to society at a later stage. The labour market organisations should have a mutual interest in reforming the rules.

Show more