Sök

EU:s förändrade utstationeringsdirektiv– Socialt skydd eller förtäckt protektionism?

PublikationRapporter
Arbetsmarknad, EU, Felinda Wennerberg, Juridik, Nils Karlson, Statsvetenskap, Tjänstesektorn
EUs förändrade utstationeringsdirektiv
Ladda ner

Sammanfattning

I denna rapport analyseras utstationeringsdirektivets utveckling och 2018 års förändring. Leder förändringen till att den inre marknaden stärks genom ett ökat social skydd eller utgör den en förtäckt form av protektionism? Utstationering handlar om villkoren för arbetstagare som tillfälligt levererar en tjänst i en annan medlemsstat än i den där de är anställda.

Den tidigare formuleringen om minimilön i direktivets hårda kärna ersätts med ett vidare ersättningsbegrepp. Konsekvenserna beror i hög grad på hur detta ersättningsbegrepp tolkas: som ersättningar på miniminivå, vilket direktivtexten indikerar, eller som ”lika lön för lika arbete”.

Ett huvudproblem med den senare tolkningen, vilken exempelvis den svenska regeringen retoriskt förespråkat, är att detta i praktiken är svårt att tillämpa och riskerar att leda till godtycklig diskriminering och till processuell orättvisa för utländska tjänsteleverantörer. Särskilt problematiskt kan detta bli i länder som Sverige, där löner och andra villkor bestäms genom icke-allmängiltiga kollektivavtal.

Tolkat som ersättning till minimivillkor kan förändringen förvisso bedömas som proportionerlig, men blir inte heller då enkel att tillämpa, då Arbetsmiljöverkets information till utländska tjänsteföretag redan i dag är bristfällig.

Förändringen kan därför, oavsett hur den tolkas, inte sägas vara nödvändig eller effektiv för att uppnå ett socialt skydd för utstationerade löntagare. Redan i dag ligger svenska minimilöner långt över de villor som gäller i länder de utstationerade löntagarna vanligtvis kommer ifrån. Risken är därför att tillämpningen fungerar som en form av förtäckt protektionism.

Det förändrade utstationeringsdirektivet kan även påverka den svenska arbetsmarknadsmodellens funktionssätt då en enskild myndighet, och i förlängningen även EU-domstolen, kan komma tolka och i praktiken närmast allmängiltigförklara svenska kollektivavtal.

Rapport nr 8:EU:s förändrade utstationeringsdirektiv – Socialt skydd eller förtäckt protektionism?, ISBN: 978-91-983025-8-5

I denna rapport analyseras utstationeringsdirektivets utveckling och 2018 års förändring. Leder förändringen till att den inre marknaden stärks genom ett ökat social skydd eller utgör den en förtäckt form av protektionism? Utstationering handlar om villkoren för arbetstagare som tillfälligt levererar en tjänst i en annan medlemsstat än i den där de är anställda.

Den tidigare formuleringen om minimilön i direktivets hårda kärna ersätts med ett vidare ersättningsbegrepp. Konsekvenserna beror i hög grad på hur detta ersättningsbegrepp tolkas: som ersättningar på miniminivå, vilket direktivtexten indikerar, eller som ”lika lön för lika arbete”.

Ett huvudproblem med den senare tolkningen, vilken exempelvis den svenska regeringen retoriskt förespråkat, är att detta i praktiken är svårt att tillämpa och riskerar att leda till godtycklig diskriminering och till processuell orättvisa för utländska tjänsteleverantörer. Särskilt problematiskt kan detta bli i länder som Sverige, där löner och andra villkor bestäms genom icke-allmängiltiga kollektivavtal.

Tolkat som ersättning till minimivillkor kan förändringen förvisso bedömas som proportionerlig, men blir inte heller då enkel att tillämpa, då Arbetsmiljöverkets information till utländska tjänsteföretag redan i dag är bristfällig.

Förändringen kan därför, oavsett hur den tolkas, inte sägas vara nödvändig eller effektiv för att uppnå ett socialt skydd för utstationerade löntagare. Redan i dag ligger svenska minimilöner långt över de villor som gäller i länder de utstationerade löntagarna vanligtvis kommer ifrån. Risken är därför att til lämpningen fungerar som en form av förtäckt protektionism.

Det förändrade utstationeringsdirektivet kan även påverka den svenska arbetsmarknadsmodellens funktionssätt då en enskild myndighet, och i förlängningen även EU-domstolen, kan komma tolka och i praktiken närmast allmängiltigförklara svenska kollektivavtal.


Liknande innehåll

Working Paper No. 333: Balancing employment protection and what’s good for the company
Working paperPublikation
Stern, C. & Weidenstedt, L.
Publiceringsår

2020

Publicerat i

Ratio Working Paper

Sammanfattning

Like most developed countries, Sweden has institutionalized employment protection legislation, called LAS. LAS is interesting theoretically because parts of it are semi-coercive. The semi-coerciveness makes it possible for firms and unions under collective agreements to negotiate departures from the law, for instance regarding seniority rules and terminations due to employees’ fit and/or misconduct. In this sense, the law is more flexible than the legal text suggests. The present study explores how the semi-coercive institution of employment protection is perceived and implemented by managers of smaller manufacturing companies. The results suggest that managers support the idea of employment protection rules in principle but face a difficult balancing act in dealing with LAS. Thus, the institutional legitimacy of the law is low. LAS ends up producing local cultures of hypocrisy and pretense. The paper gives insights into how institutions aimed at producing good moral behavior sometimes end up producing the opposite.

Working paper No. 276: Regional resilience to displacement
Working paperPublikation
Nyström, K.
Publiceringsår

2016

Publicerat i

Ratio Working Paper

Sammanfattning

This paper contributes to knowledge about regional resilience to displacement and examines the extent to which the characteristics of the i) regional closures, ii) individuals in a region, iii) regional industry, iv) regional economy and v) regional attractiveness influence the re-employment of displaced employees. The results indicate that regions where the average size of establishment closures is large or the regional displacement rate is high exhibit increased resilience in terms of re-employing displaced employees in the same region. Unrelated and related industrial variety are positively related to resilience to displacement in regions with low re-employment capacities, whereas there is some evidence that regional attractiveness is positively related to resilience in regions with a good ability to re-employ displaced employees.
Related content: Regional resilience to displacement

Ratio Working Paper No. 257: Firm’s Evaluation of Location Quality: Evidence from East Germany
Working paperPublikation
Eickelpasch, A., Hirte, G. & Stephan, A.
Publiceringsår

2015

Publicerat i

Ratio Working Paper

Sammanfattning

Our study provides evidence for rms’ evaluation of location quality. We use a 2004 survey of 6,000 East German rms that contained questions on the importance and assessment of 15 dierent location factors ranging from closeness to customers and suppliers, transport infrastructure, and proximity to research institutions and universities, as well as questions about the local nancial institutions and region’s image”. The results show (1) a great deal of heterogeneity in terms of which rm- or regional-level characteristics are important in the evaluation of a specic location factor, (2) that the model’s explanatory power is, overall, low and thus neither location characteristics nor internal factors are fully re ected in the perceptions, (3) that a rm’s business situation and whether a location factor is considered important have explanatory power for perception. One policy-relevant conclusion that we derive from these ndings is that location policy should consider rms’ perception of a specic location in addition to improving the actual attributes of that location.

Visa fler

Ratio är ett fristående forskningsinstitut som forskar om hur företagandets villkor kan utvecklas och förbättras.

Sveavägen 59 4trp

Box 3203

103 64 Stockholm

Postgiro: 382621-1

|

Bankgiro: 512-6578