Sök

Reglering av samhällsfarliga konflikter

PublikationRapporter
Arbetsmarknad, Johanna Grönbäck, Konfliktregler, Nils Karlson
reglering-avsamhallsfarliga-konflikter
Ladda ner

Sammanfattning

Reglering av samhällsfarliga konflikter på arbetsmarknaden har blivit en allt viktigare fråga och berör i dag såväl offentliga som privata verksamheter. I en ny studie av Ratio görs en jämförelse av hur samhällsfarliga strejker och andra arbetsmarknadskonflikter regleras och hanteras i Sverige och några av våra viktigaste grannländer.

Konfliktreglerna är några av arbetsmarknadens viktigaste spelregler och påverkar såväl lönebildning som tillväxt. På kort sikt kan strejker och andra konflikter även ha betydande påverkan på samhällsviktiga funktioner såsom vården av sjuka och andra behövande, men också på olika system för utbetalningar, ekonomisk trygghet, kommunikation, säkerhet och larm av olika slag.

I rapporten Reglering av samhällsfarliga konflikter – Internationell jämförelse av hur samhällsfarliga konflikter hanteras och regleras i Sverige, Norge, Danmark och Tyskland (Johanna Grönbäck och Nils Karlson) görs en överblick av vilka olika tillvägagångssätt länderna har för att minimera risken för samhällsfara vid konflikt. Många gemensamma drag finns, men precis som vid konfliktregler överlag skiljer sig reglerna vid samhällsfarliga konflikter åt vad gäller såväl regleringsinstrument som utformning. I de undersökta länderna begränsas dessa ofta med hjälp av proportionalitetsprinciper eller statliga medlingsfunktioner. Ett gemensamt drag är att definitioner av samhällsfarliga konflikter saknas i lagtext, det är snarare situationsbetingat eller subjektivt. I samtliga länder har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar för att begränsa samhällsfarliga konflikter, men även avtal och praxis har betydelse. Som följd av detta blir mekanismerna för att hantera samhällsfarliga konflikter mer flexibla än vad motsvarande lagar skulle vara.

Det är vanligt att vissa yrkesgrupper, ofta olika typer av offentliga tjänstemän, fråntas konflikträtten. Det är dock ett tämligen trögrörligt och otidsenligt angreppssätt för att hantera frågan om samhällsviktiga tjänster och samhällsfarliga konflikter. Många samhällskritiska funktioner har dessutom digitaliserats och drivs i privata regi. Vad som är samhällskritiskt kan vidare komma att ändras snabbt och variera beroende på kontext. Den varslade konflikten i IT- och telekomsektorn i Sverige våren 2016 kom att illustrera ett exempel på ett relativt nytt område inom privat sektor där det finns samhällsviktiga funktioner. Sverige har ett något svagare skydd mot samhällsfarliga konflikter än vad de andra länderna har – samtidigt som Sverige också har den mest tillåtande konflikträtten överlag. I de andra länderna finns olika proportionalitetsprinciper som begränsar också samhällsfarliga konflikter och möjligheterna till sympatiåtgärder är mer kringskurna. Till skillnad från Danmark och Norge har det svenska statliga medlingsfunktionen inget uttalat uppdrag gällande samhällsfarliga konflikter.

Grönbäck, J. & Karlson, N. (2017). Reglering av samhällsfarliga konflikter. Stockholm: Ratio.


Liknande innehåll

Privata sjukvårdsförsäkringar och arbetsmarknaden
RapporterPublikation
Blix, Mårten
Publiceringsår

2022

Publicerat i

(Arbetsmarknadsprogrammet, rapport nr. 23). Stockholm: Ratio.

Sammanfattning

Under 1999–2021 ökade antalet privata sjukvårdsförsäkringarna tiofaldigt, från cirka 67 000 till 723 000. Trots denna expansion utgör de privata sjukvårdsförsäkringarna enbart cirka en procent av de totala utgifterna för sjukvården i Sverige. Den kraftiga ökningen har inte skett i ett policyvakuum. En kombination av tre faktorer har varit särskilt påskyndande:

• En kraftig ökning av sjukskrivningar under 1990-talskrisen, underblåst av ett generöst transfereringssystem;
• Att arbetsgivare efter 1992 blev ålagda att betala sjuklön;
• Ihållande vårdköer till specialistsjukvården, i såväl dåtid som nutid.

För arbetsgivare har sjukvårdsförsäkringarna mildrat riskerna. Det handlar dels om direkta effekter, dels om indirekta effekter. Försäkringarna kan minska den direkta risken för kostnader från sjukfrånvaro samt underlättar för de anställda att snabbare återgå till arbetet efter en sjukdom. De indirekta konsekvenserna av sjukfrånvaro kan i vissa fall vara mer långtgående än de direkta kostnaderna genom exempelvis produktionsbortfall eller förseningar. Slimmade produktionskedjor kan vara känsliga även för små störningar. Sjukvårdsförsäkringarna minskar riskerna för företagen, inte minst konsekvenserna av att nyckelpersonal är frånvarande. Att inte längre kunna avvärja den risken skulle kunna innebära en försämring för Sveriges konkurrenskraft gentemot omvärlden.
Vilka tecknar privata sjukvårdsförsäkringar? Under 2021 var cirka 60 procent arbetsgivarbetalda, 30 procent via gruppförsäkringar och 10 procent individuella. Av gruppförsäkringarna är fackföreningsmedlemmar en stor grupp. Ungefär 65 procent av TCO-medlemmarna och knappt 80 procent av Saco-medlemmarna har möjlighet att teckna en privat sjukvårdsförsäkring. Totalt erbjuds 1,6 miljoner Saco- och TCO medlemmar att teckna en privat sjukvårdsförsäkring, dock ej LO-medlemmar.

Ibland kritiseras sjukvårdsförsäkringarna för att skapa en gräddfil i sjukvården. Det finns evidens för att enskilda försäkringstagare får snabbare vård, men i diskursen saknas det en analys av system- och samhällsekonomiska effekter. Vad skulle exempelvis hända i ett extremfall där alla försäkringspatienter (genom tvång eller konfiskation) fördes över till den skattefinansierade sjukvården? Troligen skulle sjukvårdsköerna i så fall bli längre för samtliga (en s.k. Paretoförsämring). Det är inget nytt att den skattefinansierade vården har långa köer och svårigheter att uppnå uppsatta mål. Dessutom uppvisar regionerna såväl långa vårdköer som kraftiga variationer i graden av måluppfyllelse.

För privata sjukvårdsförsäkringar sker i stort sett alltid ett första möte med en specialist inom 7 dagar, vilket kan kontrasteras med 90-dagars garantin för offentligt finansierad sjukvård. Ögonsjukvård ingår i vissa privata sjukvårdsförsäkringar och utgör ett illustrativt exempel på väntetider i den offentliga sjukvården. Medianväntetiden för ett första möte med en specialist är 48 dagar under 2020–21, med som lägst 15 dagar i Region Stockholm och som mest 95 dagar i Region Värmland. På ett övergripande plan finns inget samband mellan andelen privata sjukvårdsförsäkringar och vårdköer i den offentliga finansierade sjukvården.

Slutligen presenteras beräkningar som visar att drygt 50 procent av befolkningen tillhör en region där vårdköerna är relativt korta samtidigt som andelen personer med privata sjukvårdsförsäkringar är jämförelsevis hög. En rimlig slutsats är att vårdköerna i den offentligt finansierad vården beror på helt andra faktorer, däribland organisatorisk effektivitet, tillgången till läkare och hur resurserna används.

Forskning till tusen. Ratio 2002-2022
BokPublikation
Grönbäck, J. & Johnson, A.
Publiceringsår

2022

Publicerat i

Ratio.

Sammanfattning

Ratio grundades år 2002 som ett fristående tvärvetenskapligt forskningsinstitut med fokus på hur företagandets villkor kan utvecklas och förbättras. Sedan dess har det forskats till tusen och i oktober 2021 publicerades dessutom Ratios publikation nummer 1 000.

I den här skriften uppmärksammas några av de tusen publikationerna, dess författare och implikationer, ihop med det faktum att Ratio år 2022 firar 20 år.

Visa fler

Ratio är ett fristående forskningsinstitut som forskar om hur företagandets villkor kan utvecklas och förbättras.

Sveavägen 59 4trp

Box 3203

103 64 Stockholm

Postgiro: 382621-1

|

Bankgiro: 512-6578