Aktuell Expert

Handelsbanken går från 380 till 200 kontor. Inte en helt oväntad utveckling, enligt fil dr Jonas Grafström som bland annat skriver i sin bok Moderna tider 4.0 om hur den tekniska utvecklingen påverkar arbetsmarknaden. I den här texten utvecklar han sitt resonemang.  

 

De klassiska bankjobben försvinner, men andra tillkommer 

I dagarna kom nyheten att Handelsbanken lägger ner 180 av sina 380 kontor i Sverige. På den personliga nivån är det för många en tragedimen på systemnivån är det inte en oväntad utveckling. Den teknologidrivna strukturomvandlingen av ekonomin fortgår. Även om dessa bankjobb försvinner finns det ingen anledning att tro att det totala antalet jobb blir färre, de blir bara annorlunda. Den som vill vara kvar på arbetsmarknaden måste därför själv ta ett ansvar för att framtidssäkra sig. 

”För 24 år sedan fanns knappt internet i svenska hem. För 12 år sedan var smartphones ovanliga. Om tolv år från idag kommer mest troligt en ny stor innovation ha kastat om världen som vi känner den.”

När jag kontrollerar närvaro på mina nationalekonomikurser brukar jag ibland ställa en fråga till studenterna för att bryta isen. En återkommande fråga är var de ser sig själva om fem år. Studenterna, som är ekonomer, svarar ofta att de kan tänka sig att jobba på en bank. Det är ett bra jobb som känns tryggt och kommer med bra förmåner. Mitt råd till dem – glöm det. Utvecklingen på 2000-talet har gått i en svindlande takt. Exempelvis hade Swedbank år 1997 nästan 1 000 kontor. År 2016 fanns bara 248 svenska kontor kvar och 2019 hade antalet minskat till 173. 

 de mindre orterna kommer bankkontoren sannolikt att försvinna helt, och göra det i en hygglig takt. Vad som sker i banksektorn när det kommer till jobben kan ge oss en tankeställare. I denna orkan av kontorsnedläggningar – borde inte antalet bankanställda minska? Den som tar en titt på Bankföreningens årsrapporter från de senaste 20 åren kommer att upptäcka att antalet bankanställda är mer eller mindre oförändrat. Med tanke på hur branschen har förändrats kan vi gissa att många bankanställda helt enkelt har andra arbetsuppgifter i dag än de hade vid millennieskiftet. 

Nedskärningarna speglar kundernas ändrade beteende. I dag är många av oss både vana och bekväma med att sköta våra bankärenden själva med hjälp av mobiltelefonen eller datorn hemma, och vill helst undvika att ödsla tid på att köa på något bankkontor. För varför skulle vi? Att handla med aktier och fonder är numera lätt och billigt jämfört med för tio år sedan. 

Det finns tre lärdomar att dra 

  1. Utvecklas eller avvecklas.
  2. Jobben blir inte färre. Iställetblir de sådanajobb vi inte kunde drömma om för tio år sedan. 
  3. Fler sektorer kommer följa efter.

För 24 år sedan fanns knappt internet i svenska hem. För 12 år sedan var smartphones ovanliga. Om tolv år från idag kommer mest troligt en ny stor innovation ha kastat om världen som vi känner den. Så länge den som arbetar håller sin kompetens relevant är arbetsmarknaden en bra plats att vara på. 

Stern: Stort reformbehov av las

Det finns starka skäl och mycket forskning som pekar på att anställningsskyddet behöver förändras, menar Lotta Stern, arbetsmarknadsforskare och professor i sociologi. Forskare på Ratio har studerat las utifrån flera perspektiv.

Företagsledare är eniga om att ett bra anställningsskydd behövs, men att den befintliga lagstiftningen bland annat gör det dyrt att värna kompetensen vid neddragningar. Det visar en intervjustudie där 12 företagsledare har intervjuats om deras praktiska erfarenheter kring Lagen om anställningsskydd (las).

”Att företagare ser sig tvungna att ägna sig åt låtsas-verksamhet för att skapa en fungerande arbetsplats är ett utslag av en dysfunktionell lagstiftning.”

– Studien visade även att de intervjuade i princip upplever att det är omöjligt att avsluta anställningar av personliga skäl, säger Lotta Stern, professor i sociologi och en av forskarna bakom studien. Det, menar de, leder till arbetsmiljöproblem för övriga anställda, men också till en stigmatisering av anställda som har blivit uppsagda av personliga skäl – och därmed till en oförlåtande arbetsmarknad.

Intervjuade företagsledare på mellanstora företag upplever att det är oerhört svårt att säga upp personer som av olika skäl inte fungerar i deras verksamhet, det som i lagstiftningen kallas för personliga skäl. Istället görs omorganisationer så att personer som inte fungerar omplaceras till platser där de gör minst skada, eller så fingeras en arbetsbrist.

– Att företagare ser sig tvungna att ägna sig åt låtsas-verksamhet för att skapa en fungerande arbetsplats är ett utslag av en dysfunktionell lagstiftning. Det är därför helt rimligt att se över las nuvarande utformning, precis som utredningen för en moderniserad arbetsrätt nu gör. Det ligger i både parternas och samhällets intresse.

– Ett ändamålsenligt anställningsskydd ska skydda anställda från en godtycklig uppsägning av anställningen. Det är inte en smal sak att avgöra exakt vad det innebär men bevisbördan som krävs av arbetsgivare i dag går långt utöver vad de flesta av oss skulle anse rimligt. Reformen handlar om att se till så regelverk fortfarande är ändamålsenliga när tider och arbetsmarknad förändras, fortsätter Stern.

Mer information och kontaktuppgifter hittar du här

Globaliseringen backar – men hur länge?

Land efter land har nu infört restriktioner för utlandsresor, och utrikeshandeln stannar upp i takt med fallande efterfrågan och störningar i leverantörskedjor. Coronaviruset har pausat globaliseringen. Kommer globaliseringen vara satt på undantag även på längre sikt?

Magnus Lodefalk, docent i nationalekonomi vid Örebro Universitet och forskare Ratio, ger perspektiv på frågan. I en essä som ges ut av tidskriften Kvartal finns texten ”Globalisering, var god dröj” att läsa här. Motsvarande text ges även ut i form av ett policy brief på engelska hos det EU-stödda forskarnätverket Trade and Investment in Services Associates (TIISA). Läs den texten här.

”En omfattande litteratur visar på sambandet mellan personrörlighet och ekonomisk globalisering.”

Sebastian Krakowski har disputerat med avhandling om AI

Sebastian Krakowski har studerat samspelet mellan artificiell intelligens (AI) och människa. Hans forskning har tillämpat konceptuella, kvantitativa, och experimentella metoder för att utforska hur AI påverkar människor, företag, och samhället i stort. Särskilt fokus för avhandlingen är hur människa och AI interagerar och samverkar i organisatoriskt beslutsfattande och vad som avgör huruvida teknologin tillämpas framgångsrikt.

”Det är vår unika inspiration, empati, och uppfinningsrikedom som gjort oss framgångsrika”

– Det jag funnit är att relationen mellan människa och maskin är komplex och att det är viktigt att ta hänsyn till interaktionen för att kunna kombinera dem på ett vettigt sätt. Det är inte givet att data och AI leder till bättre beslut, utan det kan i vissa fall till och med vara bättre att förlita sig på sig egen erfarenhet än att använda den senaste tekniken på fel sätt. Samtidigt medför AI omfattande förändringar i beslutsfattande som inte går att bortse från. Människans roll i beslutsfattande förändras och utvecklas ständigt i och med AI, och detta medför nya krav på kunskap och lärande för att hänga med i utvecklingen, säger Sebastian och fortsätter:

– Digitalisering och AI har därmed en otroligt stor inverkan på vårt samhälle men om det är något jag lärt mig är det att det är människor som är i förarsätet och bör fortsätta vara det. Det är vår unika inspiration, empati, och uppfinningsrikedom som gjort oss framgångsrika och detta för med sig både möjligheter och ansvar när det gäller utvecklingen och tillämpningen av AI – människan är avgörande!

I en artikel, publicerad i den ledande journalen Academy of Management Review konstaterar Krakowski tillsammans med Sebastian Raisch att synsätten på vad AI innebär för organisation och beslutsfattande inte kan separeras så hårt från varandra. Ett perspektiv ser i första hand AI som ett verktyg för automatisering, vilket antyder att maskiner i första hand kan och bör ta över människors arbetsuppgifter. Det andra perspektivet ser AI som något som människan bör arbeta ihop med för att genomföra uppgifter och lösa problem som är bortom räckhåll utan samarbete mellan människa och maskin. Krakowski och Raisch menar istället att synsätten är beroende av varandra.