Stå på giganters axlar

Artificial intelligence (AI) is expected to reshape labor markets, yet causal evidence remains scarce. We exploit a novel Swedish subsidy program that encouraged small and mid-sized firms to adopt AI. Using a synthetic difference-in-differences design comparing awarded and non-awarded firms, we find that AI subsidies led to a sustained increase in job postings over five years, but with no statistically detectable change in employment. This pattern reflects hiring signals concentrated in AI occupations and white-collar roles. Our findings align with task-based models of automation, in which AI adoption reconfigures work and spurs demand for new skills, but hiring frictions and the need for complementary investments delay workforce expansion.

Artificiell intelligens (AI) har potential att bidra till att hantera kompetensbrist och arbetskraftsbehov i offentlig sektor. Vi undersöker med scenarioanalyser de effekter tekniken kan ha på produktivitet och arbetskraftsbehov. Dessutom analyserar vi utmaningar med tekniken. Resultaten visar på potential för både tydliga produktivitetsökningar och ett minskat arbetskraftsbehov, där även måttliga produktivitetsökningar kan leda till en ökad långsiktig tillväxttakt. För att detta ska realiseras krävs det dock omfattande insatser, inklusive kompetensutveckling och strategiskt ledarskap.

Den pågående framväxten av en ny generation artificiell intelligens (AI) väcker frågor om hur långt automatiseringen av mänskligt arbete kan gå. AI-modeller kan idag användas till allt från enklare uppgifter som rutinartade kundtjänstärenden till mer komplexa som att bistå vid medicinsk diagnostik.

Trots att fältet inte är nytt har de senaste årens förbättringar inom datorkraft, den ökade tillgången till stora datamängder och utvecklingen av algoritmer för maskininlärning lett till en renässans på AI-området. Tidigare teknikskiften såsom den industriella revolutionen eller utvecklingen av internet har ofta varit förknippade med produktivitetsökningar, men historien lär oss att det kan ta tid för sådana effekter att realiseras i ekonomin.

I den här rapporten undersöker Magnus Lodefalk, Erik Engberg och Aili Tang hur AI kan användas i offentlig sektor och hur utvecklingen kan komma att påverka produktiviteten och arbetskraftsbehovet. Författarna finner att AI-användningen i offentlig sektor har ökat från låga nivåer och att tillämpningarna oftast rör stödverksamhet och administration, snarare än välfärdens kärnuppgifter.

Även i framtiden väntas AI-teknikers tillämpbarhet skilja sig kraftigt åt mellan olika yrken i offentlig sektor, där yrkesroller som exempelvis planerare, utredare eller kommunikatörer framstår som betydligt mer tillämpliga för AI än kriminalvårdare, poliser eller undersköterskor.

Författarna finner att användandet av AI i offentlig sektor kan bidra till att höja produktiviteten och möta behovet av arbetskraft, men betonar att det behövs en långsiktigt vägledande strategi och ett tydligt ledarskap som tar hänsyn till risker och undanröjer onödiga hinder.