James M Buchanan till minne

Professor James M. Buchanan (3 oktober 1919 – 9 januari 2013), professor emeritus vid George Mason University och ledamot av Ratios vetenskapliga råd har gått bort. Han var en av grundarna till public choice-skolan inom nationalekonomi och det ledande namnet inom forskningsområdet konstitutionell ekonomi. Själv betraktade han sig lika mycket som demokratiteoretiker och politisk filosof som nationalekonom.

James M. Buchanan var en viktig inspiratör och idégivare till Ratios verksamhet, och medverkade senast 2009 i den stora konferens som Ratio arrangerade i Stockholm med Mont Pelerin Society. Ända fram till de senaste månaderna, vid 93 års ålder, forskade han aktivt.

Det är med saknad jag skriver dessa rader. Vi blev bekanta och senare personliga vänner när jag var hans elev på doktorandkursen Economics and Philosophy vid George Mason University, höstterminen 1986. Samma år tilldelades han Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne med motiveringen ”for his development of the contractual and constitutional bases for the theory of economic and political decision-making”.

Public choice är en ekonomisk teori för politisk beslutfattande, som bröt med det idealistiska antagandet att politiker, byråkrater och väljare är upplysta altruister och istället utgår ifrån att aktörerna på den politiska marknaden är rationella och egenintresserade, på precis samma sätt som när de agerar på vanliga marknader. Med Buchanans eget uttryckt är det en analys av ”politik utan romantik”.

En viktig slutsats som följer om vi antar att politiker röstmaximerar, byråkrater maximerar sin budget och olika intressen skaffar sig privilegier på breda samhällsintressens bekostnad är att det uppstår ”politikmisslyckanden” i form av budgetunderskott, överreglering, skadliga skatter, arbetslöshet, offentlig expansion osv.

Det var problem av detta slag som Buchanan ägnade sin forskargärning åt att söka finna lösningen på: hur åstadkomma ett politiskt system som är stabilt, gynnar det breda allmänintresset, värnar friheten och undviker inflytande av särintressen och majoritetsförtryck.

Buchanans förslag är att vi skall sätta fokus på politikens spelregler, d v s de konstitutionella lagar och regler som styr själva beslutsfattandet. I flera böcker och artiklar utvecklar Buchanan en kontraktsteoretisk ansats, liknande John Rawls, som skiljer mellan beslut om konstitutionella regler och beslut inom ramen för dessa regler. De förstnämnda besluten, om de grundlagsfästa reglerna för politiskt beslutsfattande, bör i princip, enligt Buchanan, baseras på enhällighet för att vara rättvisa.

Inspirationen för Buchanans synsätt är Knut Wicksells berömda förslag till en ”ny princip för rättvis beskattning” som innebär att endast de skatter som alla kan acceptera bör betraktas som rättvisa. Buchanans enhällighetskrav och denna vetorätt, den s k intresseprincipen, är identiska. Understrykas ska att det är en hypotetisk enhällighet, bakom en ”slöja av osäkerhet”, som Buchanan avser.

En viktig konsekvens, som Buchanan utvecklar i bl a The Calculus of Consent: Logical Foundations of Constitutional Democracy (1962), med Gordon Tullock, The Limits of Liberty: Between Anarchy and Leviathan(1975) och The Reason of Rules: Constitutional Political Economy(1985), med Geoffrey Brennan, är att den enkla majoritetsregeln bör vara ett undantag i politiskt beslutsfattande. I de allra flesta fall är någon form av kvalificerad majoritet motiverad för politiska beslut om exempelvis skatter, transfereringar och regler. Även tvåkammar-system, ett starkt rättighetsskydd och krav på generalitet kan, enligt Buchanan, vara lämpliga metoder för att undvika majoritetsförtryck och en expanderande statsmakt.

Det är naturligtvis omöjligt att här göra rättvisa till en mer än 50-årig forskargärning med hundratals vetenskapliga artiklar och mängder av centrala böcker. Låt mig därför avsluta med uppmaningen att själv ta del av hans tankar i de samlade verk som Liberty Fund har gett ut (www.libertyfund.org). Det finns även en kort svensk sammanfattning av några av hans idéer in boken Maktens gränser utgiven av Ratio förlag 1998.

Nils Karlson, VD Ratio