Kommunalt företagande som konkurrensbegränsning

En ny rapport från forskningsinstitutet Ratio beskriver hur det privata näringslivet upplever konkurrens från kommunala bolag.

– Det mest intressanta resultatet är att så många bolag upplever att de kommunala bolagen sätter lägre priser än sina privata konkurrenter, säger ekon dr Mattias Lundbäck som tillsammans med docent Sven-Olov Daunfeldt genomfört studien.

En ny rapport från forskningsinstitutet Ratio beskriver hur det privata näringslivet upplever konkurrens från kommunala bolag. Det är alltså de privata företagens subjektiva uppfattning av konkurrensbegränsning som står i fokus. Respondenterna är företag som upplever att det finns kommunala bolag som konkurrerar med deras verksamhet.

Några slutsatser som dras av studien är:

– En stor andel (2/3) av respondenterna upplever att kommunägda bolag sätter lägre priser än privata

– En stor andel (3/4) av respondenterna anser att kommunerna subventionerar de kommunägda bolagen

Studien är gjord av ekon dr Mattias Lundbäck och docent Sven-Olov Daunfeldt.

– Det mest intressanta resultatet är att så många bolag upplever att de kommunala bolagen sätter lägre priser än sina privata konkurrenter, säger Mattias Lundbäck.

– Prissättningen och synergieeffekter kan utgöra etableringshinder för privata – vinstdrivande såväl som ideella – aktörer. Därmed riskerar verksamheterna att gå miste om möjlig utveckling och förnyelse.

– Den bakomliggande teorin säger att offentligt ägda bolag har andra mål än privata. De maximerar kanske storlek, marknadsandel eller antal anställda, istället för vinst. Man kan säga att teorin bekräftas av studien.

Förekomsten av kommunala bolag på konkurrensutsatta marknader riskerar att sudda ut gränser mellan förvaltning och näringsliv på ett sätt som gör att samhället får svårt att tillgodogöra sig de dynamiska effekter som man hoppas uppnå genom att hänvisa vissa former av ekonomisk aktivitet till näringslivet och den fria konkurrensen.

Det blir också allt vanligare att det offentliga via så kallade kvasimarknader (marknader som präglas av offentlig finansiering, men där brukarna eller myndigheter får agera som konsumenter) försöker dra nytta av det privata ägandets dynamik för att uppnå snabbare teknisk och organisatorisk utveckling.

Otydliga gränser mellan offentligt och privat kan dock leda till att marknaderna hamnar i ett slags limbotillstånd – varken marknad eller förvaltning – vilket i sin tur kan ge suboptimala strukturer och logiska konflikter i styrningen av verksamheterna.