Den planlösa planeringen

PublikationRapporter
Jan Jörnmark
Rapport 29 – Den planlösa planeringen.2
Ladda ner

Sammanfattning

I Den planlösa planeringen belyser Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia, hur det skapades mycket svårlösta motsättningar i det svenska plansystemet under 1970- och 1980-talen. De har ända sedan dess fördyrat och försvårat byggandet. I rapporten visar Jörnmark att det under de senaste femton åren framförallt försvårat byggandet av småhus. I ljuset av den utvecklingen framstår behovet av en förändrad och marknadstillvänd planeringsmodell tydligt.

Jörnmark, J. (2024). Den planlösa planeringen. Stockholm: Ratio.


Liknande innehåll

Den planerade bostadsbristen
RapporterPublikation
Jörnmark, J.
Publiceringsår

2024

Publicerat i

Ratios arbetsmarknadsserie

Sammanfattning

Den här rapporten är en fristående fortsättning på Den planlösa planeringen som släpptes genom Ratio i maj 2024. Där synliggjordes och analyserades brister i det svenska plansystemet. Det blev också tydligt att dessa brister lett till att småhusbyggandet prioriterats ned, vilket gjort att produktionen av bostäder som yngre barnfamiljer traditionellt efterfrågat kommit att släpa efter.

I den här rapporten utvecklas problematiken som plansystemet skapat för småhusbyggandet. Rapporten lyfter också plansystemets oförmåga att hantera heterogeniteten som utvecklats i det svenska stadsbyggandet under de senaste tre-fyra decennierna. I ett helhetsperspektiv blir det uppenbart att det nuvarande plansystemet saknat medel för att systematiskt analysera de växande segregationsproblemen i de så kallade utanförskapsområdena. En ytterligare brist är att glesbygdens särskilda problem inte heller kan hanteras.

Den planlösa planeringen visade att bristerna fanns i den svaga utformning och ställning som de kommunala översiktsplanerna kommit att få. Den huvudsakliga bristen är att de inte utgår från en bestämd analys av vad som förklarar vare sig attraktionskraft eller sociala problem i olika områden. Det gör att översiktsplanerna pågår i ett vakuumliknande tillstånd, där vad som anses önskvärt sätts som norm. Huruvida de skisserade utbyggnadsplanerna är realistiska analyseras knappt.

På samma sätt förhåller det sig med diskussionerna om förbättring av ett områdes sociala status. Oavsett problemens karaktär tenderar översiktsplanerna att betona behovet av ”blandning” och ”förtätning” av olika bebyggelsetyper, utan att egentligen förklara på vilket sätt det skulle kunna uppnås (se kapitel 3 och 4).

Den här kritiken är på inget sätt ny. Tvärtom visar denna rapport att översiktsplanernas bristande effektivitet och realism kritiserats oavbrutet ända sedan de blev en del av planlagstiftningen vid mitten av 1980-talet. Upprepade utredningar och utvärderingar har sedan dess pekat på svagheter i planernas konstruktion och tillämpning, men det har aldrig lett till förbättrad kvalitet.

I takt med att heterogeniteten i bostadssektorn växer ter det sig som allt mer centralt att de brister i lagstiftningen som kritiserats redan vid införandet genomgår en grundläggande reform. I avslutningen av rapporten framhålls den mer metodiskt uppbyggde tyska ISEK-planeringen som en möjlig förebild (se kapitel 4). Problemen som ISEK blev ett svar på i början av 2000-talet motsvarar nämligen problemen i dagens Sverige.

Rätt (?) bostäder på fel platser
RapporterPublikation
Jörnmark, J.
Publiceringsår

2023

Publicerat i

Ratio.

Sammanfattning

Mellan 1942 och 1993 snedvreds den svenska bostadsmarknaden av en kombination av regleringar, produktionskvoter, missriktad regionalpolitik och ett oförutsägbart lagsystem. Resultatet blev att bostäder systematiskt byggdes med liten hänsyn till var arbetsmarknaderna och den verkliga efterfrågan fanns. Följden av det blev att städer spreds ut på ett okoordinerat sätt, vilket ledde till ökade infrastrukturella kostnader och starkt ökad pendling. Samtidigt ökade de statsfinansiella kostnaderna för politiken på ett okontrollerbart sätt.

Den i det närmaste slumpmässiga utspridningen av bostäderna kulminerade under 1980-talet och början av 1990-talet. Efter kapitalmarknadens avreglering utbröt ett mycket omfattande byggande av hyresrätter i de delar av landet där befolkningen redan minskade. Samtidigt gjorde subventionerna att incitamenten att bygga i de större städerna försvagades. Efter 1995 fick det till konsekvens att cirka 30 000-50 000 lägenheter stod tomma i den svenska glesbygden, vilket ledde till att staten som stått för lånegarantierna förlorade minst 100 miljarder kronor. Parallellt med dessa tomma lägenheter ledde inflyttningen och den expansiva arbetsmarknaden i storstäderna och de viktigaste regionala centrumen till att prisnivåerna i de delarna av landet ökade mycket snabbt. Särskilt gällde det de centrala delarna av städerna som underförsörjts med bostäder sedan 1942.

Effekterna av detta snedvridna byggande har fortfarande stora konsekvenser i Sverige. I fler än 150 av landets glesbygdskom kvar. Underhålls- och rivningsbehovet för dessa bostäder är i dag mycket stort, och det förvärras av de problem som skapats av att flyktingmottagandet och den så kallade sociala dumpningen som koncentrerats till just dessa struktursvaga kommuner på grund av att de hade ett stort utbud av tomma lägenheter. Samtidigt har prisutvecklingen i den starkare delen av landet under mer än ett decennium lett till en oro för en ”prisbubbla”. Båda dessa faktorer gör att röster i dag hörs för en återgång till det reglerade och subventionerade bostadsbyggande som dominerade perioden 1942 till 1993.

Sett från den empiri som analyseras i den här rapporten skulle en sådan återgång kunna få mycket stora negativa konsekvenser, både statsfinansiellt och för landets fortsatta tillväxtförutsättningar.

Innovationspolitik – ett överutbud av stöd och hinder?
Artikel (utan peer review)Publikation
Sandström, C., Jörnmark, J., Björklund, M. & Hvarfner, K.
Publiceringsår

2019

Publicerat i
Sammanfattning

Innovationspolitiken har fått mer uppmärksamhet, och i den här artikeln sammanfattar vi några av de resultat som kommit fram på senare år. Vi använder även en del nationalekonomisk teori för att förklara varför innovationspolitiken har blivit så förknippad med olika former av stöd snarare än en politik för ett bättre företagsklimat, trots att stöden verkar ha begränsade effekter.

Visa fler