Ofullbordad: Om EU:s inre marknad för tjänster och Europas produktivitetsproblem

PublikationRapporter
EU, Frihandel, Handel, Mårten Blix, Tjänstefiering, Tjänstesektorn
Blix Ofullbordad Om EUs inre marknad för tjänster och Europas produktivitetsproblem
Ladda ner

Sammanfattning

Liberaliseringen av tjänster inom EU har tappat fart. Jämfört med den inre marknaden för varor har utvecklingen av handeln med tjänster hållits tillbaka av byråkrati och krångel, vilket resulterar i långsammare tillväxt, lägre sysselsättning och bristfällig konkurrenskraft. Hindren för handel med tjänster präglas av lika stor mångfald som tjänsterna själva.

Genom att kombinera olika index, presenterar denna rapport en övergripande bild av regleringsbaserade hinder. Enligt OECD-data finns det specifika sektorer (som juridiska, distributions- och järnvägsfrakttransporttjänster) där reformer skulle kunna genomföras till låg kostnad. Men byråkrati och administrativa hinder utmanar alla typer av företag inom EU. Mer än 90 procent av EU:s BNP kommer från länder som rankas lägre än 20 i Världsbankens Doing Business-bedömning från 2020. De över 5 700 reglerade yrkena inom EU är ett exempel på ett område i behov av reformer. Cirka 140 icke-sjukvårdsrelaterade yrken regleras endast i ett EU-land (som exempelvis blomsterhandlare i Luxemburg och vinprovare i Slovenien), vilket indikerar att regleringsbehovet är tämligen svagt eller obefintligt. Det finns också märkliga regionala skillnader i regleringen av yrken inom länder (särskilt i Belgien).

De många reglerade yrkena hindrar innebär ett sänke för potentialen i den inre marknaden och skulle kunna avvecklas helt eller harmoniseras med lite politisk vilja. Om endast yrken som är gemensamma för ett rimligt stort antal EU-länder vore föremål för reglering skulle listan över reglerade yrken kortas dramatiskt.

Den här rapporten drar slutsatsen att kostnaden för passivitet när det gäller liberalisering av den inre marknaden för tjänster är hög och riskerar skada EU:s konkurrenskraft.


Liknande innehåll

Appar och självhjälpsverktyg för behandling av psykisk ohälsa – Kunskapsläget och möjlig utveckling
RapporterPublikation
Blix, M., Dahlstrand, A.
Publiceringsår

2022

Publicerat i

Ratio.

Sammanfattning

Digital vård mot psykisk ohälsa gör det möjligt för fler att få stöd till en lägre kostnad. Det är viktigt av flera skäl. Vårdköerna för psykologhjälp är långa, inte minst för barn och ungdomar, samtidigt som psykisk ohälsa kan ha stora konsekvenser för de som drabbas. Även de samhällsekonomiska kostnaderna är omfattande. I denna rapport granskar vi effekter av digital psykologvård och den snabba utvecklingen av digitala självhjälpsverktyg inom den offentligfinansierade vården, främst när det gäller behandling av depression och generaliserat ångestsyndrom. Med ett unikt datamaterial som omfattar totalt cirka en halv miljon digitala psykologbesök från de privata tjänsterna Kry och Mindler under perioden 2019–22 finner vi att patienterna huvudsakligen hamnar på rätt vårdnivå hos de digitala psykologerna. Vi finner även att tjänsterna fungerar ungefär lika bra som regionernas digitala tjänster men når avsevärt fler patienter. Psykologbehandlingarna verkar fungera lika bra för män som för kvinnor men behandlingseffekterna för depression är något mindre för yngre patienter, bland patienter som fyller i skattningar konsekvent. Kunskapen om kvalitén i självhjälpsverktygen, som kan användas utan psykologstöd, är dock i sin linda, och datamaterialet är mindre detaljerat. Litteraturgenomgången visar att en utmaning är att få användare som behöver hjälp att inte hoppa av behandlingarna. Om självhjälpsverktyg ska kunna bota fler patienter till en lägre kostnad behöver tillsynen utvecklas och triageringen mellan självhjälp och psykologvård förstärkas.

Privata sjukvårdsförsäkringar och arbetsmarknaden
RapporterPublikation
Blix, Mårten
Publiceringsår

2022

Publicerat i

(Arbetsmarknadsprogrammet, rapport nr. 23). Stockholm: Ratio.

Sammanfattning

Under 1999–2021 ökade antalet privata sjukvårdsförsäkringarna tiofaldigt, från cirka 67 000 till 723 000. Trots denna expansion utgör de privata sjukvårdsförsäkringarna enbart cirka en procent av de totala utgifterna för sjukvården i Sverige. Den kraftiga ökningen har inte skett i ett policyvakuum. En kombination av tre faktorer har varit särskilt påskyndande:

• En kraftig ökning av sjukskrivningar under 1990-talskrisen, underblåst av ett generöst transfereringssystem;
• Att arbetsgivare efter 1992 blev ålagda att betala sjuklön;
• Ihållande vårdköer till specialistsjukvården, i såväl dåtid som nutid.

För arbetsgivare har sjukvårdsförsäkringarna mildrat riskerna. Det handlar dels om direkta effekter, dels om indirekta effekter. Försäkringarna kan minska den direkta risken för kostnader från sjukfrånvaro samt underlättar för de anställda att snabbare återgå till arbetet efter en sjukdom. De indirekta konsekvenserna av sjukfrånvaro kan i vissa fall vara mer långtgående än de direkta kostnaderna genom exempelvis produktionsbortfall eller förseningar. Slimmade produktionskedjor kan vara känsliga även för små störningar. Sjukvårdsförsäkringarna minskar riskerna för företagen, inte minst konsekvenserna av att nyckelpersonal är frånvarande. Att inte längre kunna avvärja den risken skulle kunna innebära en försämring för Sveriges konkurrenskraft gentemot omvärlden.
Vilka tecknar privata sjukvårdsförsäkringar? Under 2021 var cirka 60 procent arbetsgivarbetalda, 30 procent via gruppförsäkringar och 10 procent individuella. Av gruppförsäkringarna är fackföreningsmedlemmar en stor grupp. Ungefär 65 procent av TCO-medlemmarna och knappt 80 procent av Saco-medlemmarna har möjlighet att teckna en privat sjukvårdsförsäkring. Totalt erbjuds 1,6 miljoner Saco- och TCO medlemmar att teckna en privat sjukvårdsförsäkring, dock ej LO-medlemmar.

Ibland kritiseras sjukvårdsförsäkringarna för att skapa en gräddfil i sjukvården. Det finns evidens för att enskilda försäkringstagare får snabbare vård, men i diskursen saknas det en analys av system- och samhällsekonomiska effekter. Vad skulle exempelvis hända i ett extremfall där alla försäkringspatienter (genom tvång eller konfiskation) fördes över till den skattefinansierade sjukvården? Troligen skulle sjukvårdsköerna i så fall bli längre för samtliga (en s.k. Paretoförsämring). Det är inget nytt att den skattefinansierade vården har långa köer och svårigheter att uppnå uppsatta mål. Dessutom uppvisar regionerna såväl långa vårdköer som kraftiga variationer i graden av måluppfyllelse.

För privata sjukvårdsförsäkringar sker i stort sett alltid ett första möte med en specialist inom 7 dagar, vilket kan kontrasteras med 90-dagars garantin för offentligt finansierad sjukvård. Ögonsjukvård ingår i vissa privata sjukvårdsförsäkringar och utgör ett illustrativt exempel på väntetider i den offentliga sjukvården. Medianväntetiden för ett första möte med en specialist är 48 dagar under 2020–21, med som lägst 15 dagar i Region Stockholm och som mest 95 dagar i Region Värmland. På ett övergripande plan finns inget samband mellan andelen privata sjukvårdsförsäkringar och vårdköer i den offentliga finansierade sjukvården.

Slutligen presenteras beräkningar som visar att drygt 50 procent av befolkningen tillhör en region där vårdköerna är relativt korta samtidigt som andelen personer med privata sjukvårdsförsäkringar är jämförelsevis hög. En rimlig slutsats är att vårdköerna i den offentligt finansierad vården beror på helt andra faktorer, däribland organisatorisk effektivitet, tillgången till läkare och hur resurserna används.

Ratio Working Paper No. 350: A quickly transforming labour market
Working paperPublikation
Uddén Sonnegård, E.
Publiceringsår

2021

Publicerat i

Ratio Working Paper

Sammanfattning

The Covid-19 pandemic has made it clear that the labour market situation can change extremely rapidly when there is an unexpected exogenous shock to the economy. Even though the transformation of the labour market as a result of the development of ICT (Information Communication Technology) industries facilitates more-flexible conditions, it is now more important than ever for EU Member States to improve the
functioning of their labour markets. Member States need to increase possibilities for training and retraining throughout peoples’ working lives in order to smooth the transformation into a digital world of work.

Visa fler