Kollektivavtal är en självklarhet på svensk arbetsmarknad. Men andelen små och nya företag som inte tecknar avtal alls ökar. Som svar på varför anges att kollektivavtal är krångliga och gör det svårt att anpassa villkor efter vad som är bäst för företagen. Kollektivavtalens attraktivitet kan alltså behöva stärkas. Är – var – nya slags kollektivavtal svaret på detta? Med det som utgångspunkt har Lotta Stern, professor i sociologi, och Emma Paulsson, master i nationalekonomi, genomfört en intervjustudie med arbetsmarknadens parter om deras erfarenheter av så kallade medarbetaravtal, det vill säga kollektivavtal som inte gör skillnad mellan arbetare och tjänstemän.
Stern och Paulsson undersöker hur parterna upplever att medarbetaravtal fungerar samt om avtalsformen är bättre lämpad för framtidens utmaningar än traditionella kollektivavtal.
Förändringar på arbetsmarknaden sätter den svenska kollektivavtalsmodellen på prov. Kollektivavtalens uppdelning mellan ”arbetare” och ”tjänstemän”, liksom uppdelningen mellan ”tjänstemän” och ”akademiker” kan tänkas upprätthålla murar där gränser i praktiken allt oftare överskrids. I denna kontext är medarbetaravtal en innovation som utmanar befintliga spelregler. Rapporten syftar till att studera hur en sådan innovation fungerar i praktiken. Den underliggande frågan är huruvida historiska spår är så upptrampade att de hindrar kollektivavtalens utveckling. Intervjuundersökningen visar att medarbetaravtal är en ovanlig avtalsform i Sverige, och parternas berättelser om avtalen tyder på att medarbetaravtal fungerar relativt väl när det väl är på plats. I det stora hela råder samsyn mellan parterna om fördelarna respektive utmaningarna med gemensamma avtal. Det råder också samsyn kring framtiden som man inte tror kommer att präglas av medarbetaravtal.
I en intervju med Lag & Avtal berättar Lotta Stern, professor och rapportförfattare, mer:
– Några av dem vi talat med säger att skillnaderna mellan arbetare och tjänstemannaavtalen har minskat över tid, både vad gäller pensioner och annat. Men kollektivavtalsutvecklingen har skett internt och inte genom samverkan. Det ställer till det på så sätt att arbetsgivarna måste fortsätta definiera arbetare utifrån det ena eller det andra. Det blir mer komplicerat när arbetaren också har andra typen av sysslor, som hör till tjänstemännens sysslor till exempel. Den interna kollektivavtalsutvecklingen löser därför inte problemet med att få en mer flexibel organisering av arbetet.
Stern fortsätter:
– Man måste ha ödmjukheten att stabilitet också är bra och att tröghet inte bara är av ondo. Men i en dynamiskt tid finns det kanske mer dynamiska lösningar. Parterna behöver nog prata om det.
Läs hela artikeln här.
Rapporten presenteras på ett lunchseminarium den 26 november.