Ny rapport om valideringens Janusansikte

Branschernas egna valideringssystem och den nationella referensramen SeQF kan leda till förbättrad kompetensförsörjning. Samtidigt innebär dessa system risker som kan leda till det motsatta resultatet, nämligen förvärra kompetensbristen och hindra etablering. Allt beroende på systemets utformning och förankring. Valideringen bär på Janusansiktets symbolik.

Detta slår Alexandru Panican, docent vid Lunds Universitet och Ratio – Näringslivets forskningsinstitut, fast i den nya forskningsrapporten Valideringens Janusansikte – Branschorganisationernas förhållningssätt till validering, SeQF och generiska kompetenser. I rapporten görs en kvalitativ intervjustudie med företrädare för branschorganisationer inom privat sektor som totalt representerar drygt hälften av samtliga sysselsatta i Sverige.

En majoritet av studiedeltagarna anser att den informella kompetensen (tyst kunskap och mjuka kompetenser) utgör den viktigaste kompetensdelen eftersom det är den som gör individen anställningsbar. Emellertid saknas i dagsläget tydliga kriterier för att kunna validera denna. De flesta är dessutom positiva till branschöverskridande, generiska, kompetenser. När respondenterna utvecklar egna resonemang framkommer det att generella kompetenser kopplade till yrkeskvalifikationer skulle kunna vara intressanta, framförallt för olika yrken som hör till samma bransch, men också för yrken som hör till näraliggande branscher.

Processen för att utveckla gemensamma valideringssystem måste vara ”bottom-up” och branschförankrad för att bli legitim och ge positiva effekter. Därtill behövs centrala initiativ för att dessa system ska kunna åstadkomma förbättrad kompetensmatchning, ökad rörlighet och ett synliggörande av arbetssökandes – däribland nyanländas – anställningsbarhet.

Rapporten är skriven inom ramen för projektet Yrke, kvalifikation, rörlighet, som finansieras av den Europeiska Sociala Fonden.