Reala effekter av statligt och privat riskkapital

PublikationBokkapitel

Daniel Halvarsson, Erik Engberg, Företagandets villkor, Företagsfinansiering, Patrik Gustavsson Tingvall, Riskkapital, Statens roll, Tillväxtanalys

Sammanfattning

Såväl privata som statliga aktörer erbjuder riskkapital till företag. Vi har undersökt om det framträder några skillnader mellan offentligt och privat riskkapital utifrån investeringarnas effekter på portföljföretagen. Tre centrala resultat är följande:
1. Försäljningen hos företag som mottagit riskkapital (VC) tar fart cirka 2–3 år efter investeringen. Den ökade omsättningen kan främst förklaras av ökad effektivitet
och nyinvesteringar i kapital (exempelvis maskiner och lokaler). Sysselsättningen tycks dock inte öka snabbare än i jämförbara bolag. Detta kan tolkas som att
kapitalet tillsammans med den rådgivning som följer med en VC-investering leder till nyinvesteringar och ökad kostnadseffektivitet.
2. Om vi jämför statliga och privata VC-investeringar finns inga större skillnader. Möjligen finns vissa tecken på att statliga investeringar ger en något svagare tillväxteffekt, men dessa skillnader är ofta för små för att betraktas som signifikanta. En närmare jämförelse mellan det privata och statliga VC-kapitalet indikerar dock att staten oftare håller kvar vid och fortsätter investera i stagnerande företag.
3. Till sist finner vi att de statliga VC-bolagen inte investerar mer i de tidigaste faserna än privata investerare. Detta trots att ett grundläggande motiv till statlig
intervention på riskkapitalmarknaden är att det privata kapitalet antas investera för lite i detta segment.
Detta leder till två slutsatser. För det första ser vi att en närmare analys av exitstrategier för de statliga VC-investerarna vore önskvärd. För det andra menar vi att de teoretiska motiven till statlig intervention på VC-marknaden pekar på att staten bör ligga något tyngre i de tidigaste faserna än de privata investerarna, eftersom det mest sannolikt är här det finns ett finansieringsgap. Vi finner ingen sådan skillnad. Idag är vår kunskap dock begränsad när det gäller den faktiska förekomsten av ett sådant gap och hur det i så fall skulle se ut. Innan nya direktiv om de statliga VC-bolagens investeringsprofil formuleras är det därför önskvärt med en närmare analys.
Vi ser alltså inte några dramatiska skillnader mellan statligt och privat riskkapital vad gäller deras tillväxteffekter. Detta kan både indikera att statliga riskkapitalister
gör ett bra arbete, eller att de kanske tar alltför små risker.

Gustavsson Tingvall, P., Engberg, E., & Halvarsson, D. (2017). Reala effekter av statligt och privat riskkapital. I: B. Falkenhall & J. Lithander (red.), Tillväxtfakta 2016: Perspektiv på kapitalförsörjning – En antologi on företagens fiansiering och statens roll (pp. 75-99). Östersund: Tillväxtanalys.

Liknande innehåll

AI i offentlig sektor.

Artikel (utan peer review)Publikation

Tang, A.; Engberg, E.; Lodefalk, M.; Rydén, S.

Ladda ner

Publiceringsår

2025

Publicerat i

Ekonomiskt Debatt

Sammanfattning

Artificiell intelligens (AI) har potential att bidra till att hantera kompetensbrist och arbetskraftsbehov i offentlig sektor. Vi undersöker med scenarioanalyser de effekter tekniken kan ha på produktivitet och arbetskraftsbehov. Dessutom analyserar vi utmaningar med tekniken. Resultaten visar på potential för både tydliga produktivitetsökningar och ett minskat arbetskraftsbehov, där även måttliga produktivitetsökningar kan leda till en ökad långsiktig tillväxttakt. För att detta ska realiseras krävs det dock omfattande insatser, inklusive kompetensutveckling och strategiskt ledarskap.

Algoritmer för allmän nytta: En ESO‑rapport om AI, produktivitet och arbetskraftsbehovet i offentlig sektor

RapporterPublikation

Lodefalk, M., Tang, A., & Engberg, E.

Ladda ner

Publiceringsår

2025

Publicerat i

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi

Sammanfattning

Den pågående framväxten av en ny generation artificiell intelligens (AI) väcker frågor om hur långt automatiseringen av mänskligt arbete kan gå. AI-modeller kan idag användas till allt från enklare uppgifter som rutinartade kundtjänstärenden till mer komplexa som att bistå vid medicinsk diagnostik.

Trots att fältet inte är nytt har de senaste årens förbättringar inom datorkraft, den ökade tillgången till stora datamängder och utvecklingen av algoritmer för maskininlärning lett till en renässans på AI-området. Tidigare teknikskiften såsom den industriella revolutionen eller utvecklingen av internet har ofta varit förknippade med produktivitetsökningar, men historien lär oss att det kan ta tid för sådana effekter att realiseras i ekonomin.

I den här rapporten undersöker Magnus Lodefalk, Erik Engberg och Aili Tang hur AI kan användas i offentlig sektor och hur utvecklingen kan komma att påverka produktiviteten och arbetskraftsbehovet. Författarna finner att AI-användningen i offentlig sektor har ökat från låga nivåer och att tillämpningarna oftast rör stödverksamhet och administration, snarare än välfärdens kärnuppgifter.

Även i framtiden väntas AI-teknikers tillämpbarhet skilja sig kraftigt åt mellan olika yrken i offentlig sektor, där yrkesroller som exempelvis planerare, utredare eller kommunikatörer framstår som betydligt mer tillämpliga för AI än kriminalvårdare, poliser eller undersköterskor.

Författarna finner att användandet av AI i offentlig sektor kan bidra till att höja produktiviteten och möta behovet av arbetskraft, men betonar att det behövs en långsiktigt vägledande strategi och ett tydligt ledarskap som tar hänsyn till risker och undanröjer onödiga hinder.

Artificial Intelligence for Public Use

Working paperPublikation

Lodefalk, M.; Engberg, E.; Lidskog, R.; Tang, A.

Ladda ner

Publiceringsår

2025

Publicerat i

Örebro University School of Business Working Paper

Sammanfattning

This paper investigates the economic and societal impacts of Artificial Intelligence (AI) in the public sector, focusing on its potential to enhance productivity and mitigate labour shortages. Employing detailed administrative data and novel occupational exposure measures, we simulate future scenarios over a 20-year horizon, using Sweden as an illustrative case. Our findings indicate that advances in AI development and uptake could significantly alleviate projected labour shortages and enhance productivity. However, outcomes vary substantially across sectors and organisational types, driven by differing workforce compositions. Complementing the economic analysis, we identify key challenges that hinder AI’s effective deployment, including technical limitations, organisational barriers, regulatory ambiguity, and ethical risks such as algorithmic bias and lack of transparency. Drawing from an interdisciplinary conceptual framework, we argue that AI’s integration in the public sector must address these socio-technical and institutional factors comprehensively. To unlock AI’s full potential, substantial investments in technological infrastructure, human capital development, regulatory clarity, and robust governance mechanisms are essential. Our study thus contributes both novel economic evidence and an integrated societal perspective, informing strategies for sustainable and equitable public-sector digitalisation.

Visa fler

Sammanfattning