Sociology and Classical Liberalism in Dialogue. Freedom is Something We Do Together

PublikationBok
Charlotta Stern

Sammanfattning

The motivation for Sociology and Classical Liberalism in Dialogue: Freedom is Something We Do Together is based on two observations: first, sociology as a field is populated with scholars on the left and second, (few but still) classical liberals and libertarian scholars are found in neighboring social science fields, such as economics, political science, and political philosophy. Can scholarship benefit if sociology and classical liberal ideas are in dialogue? To answer the question, the book gathers sociologists, criminologists, demographers, and political scientists that care about classical liberal ideas, or are willing to engage their sociological thinking with classical liberal ideas. Not all authors would identify themselves as classical liberals. These contributors discuss sociological topics through the lens of classical liberalism, asking how issues such as class, gender, or race relations can be viewed with a different perspective. Chapters also delve into the intersection of sociology and classical liberalism, exploring where viewpoints conflict and where they align.

Rojas, F. & Stern, C. (editors). 2024. Sociology and Classical Liberalism in Dialogue. Freedom is Something We Do Together. Lexington Books.


Liknande innehåll

Dansk arbetstidsförkortning: Om vägen till kollektivavtalad 37-timmarsvecka
RapporterPublikation
Stern, C., & Hamilton, E.
Publiceringsår

2025

Publicerat i

Ratios arbetsmarknadsserie.

Sammanfattning

Under 2024 har frågan om arbetstidsförkortning aktualiserats i Sverige, med debatter om en framtida 35 timmar lång arbetsvecka. I debatten lyfts ofta Danmark fram som ett föredöme, då landet har genomfört arbetstidsförkortningar via lagstiftning och kollektivavtal. Denna rapport undersöker de historiska och ekonomiska faktorer som möjliggjorde den danska reformen samt analyserar dess relevans för Sverige. Rapportens syfte är att studera den historiska kontexten kring Danmarks arbetstidsförkortning och förstå parternas förhandlingspositioner. Metoden bygger på intervjuer med fackliga representanter, arbetsgivarorganisationer och forskare, kompletterat med vetenskapliga artiklar och rapporter.

Arbetstidsförkortningen i Danmark påbörjades under 1980-talet, en period präglad av ekonomisk kris med hög inflation och hög arbetslöshet. Regeringen genomförde en rad strukturreformer, inklusive nedskärningar i socialförsäkringssystemen. Högst på dagordningen var inflationsbekämpning. I denna kontext genomfördes en första lagstadgad arbetstidsförkortning med en timme 1985, i syfte att undvika fortsatt konfrontation med facken och som kompensation för ingrepp i lönebildningen.

Arbetsmarknadens parter avtalade om ytterligare sänkning av arbetstiden med två timmar 1987. Avtalet speglar en tid då arbetsgivarorganisationers första prioritet var lägre löneökningstakt och stärkt konkurrenskraft. Fackens första prioritet var 35 timmars arbetsvecka och högre löneökningstakt. Avtalet följdes av en ekonomisk kris som ledde fram till en trepartsöverenskommelse av rang.

Slutsatsen är att det är omöjligt att isolera effekten av arbetstidsförkortningen från övriga ekonomiska reformer. Danmark har sedan reformerna haft en positiv ekonomisk utveckling. Det kan konstateras att nutida debatter i Danmark snarare fokuserar på att öka arbetsutbudet än att ytterligare minska arbetstiden.

Varför inte kollektivavtal?
RapporterPublikation
Stern, L. & Samuelsson, S.
Publiceringsår

2024

Publicerat i

Ratios arbetsmarknadsserie

Sammanfattning

Rapporten som du nu har framför dig bygger på en intervjustudie med 45 företagare, där den stora majoriteten har valt att driva sitt företag utan kollektivavtal. Syftet med studien har varit att undersöka hur företagen ser på kollektivavtal och varför de valt att stå utanför den svenska modellen. De intervjuade företagarna är en brokig skara och återfinns i många olika branscher samt geografiska regioner. Något som de flesta dock har gemensamt är att de driver mindre företag med färre än 10 anställda. Att det ofta är mindre företag som blivit intervjuade återses i svaren som ges till varför man valt att inte ha kollektivavtal. På grund av att det är så få anställda är det enligt de intervjuade företagarna enklare att göra individuella överenskommelser i stället för att ta hjälp av ett utomstående kollektivavtal. Det finns inget lokalt fackligt engagemang på företagen. Dessutom, menar företagarna, hade det blivit en ytterligare regelbörda att ha kollektivavtal i sin verksamhet och det finns en rädsla för att inte kunna följa alla regler som finns. Kollektivavtalet hade inte passat in i sättet verksamheten bedrivs på, till exempel när det kommer till varierande arbetstider. Hade man däremot växt som företag är företagarna inte främmande för att teckna kollektivavtal. Kollektivavtal uppfattas som något som passar bättre för och är anpassade till stora företag.

Något som också spelar in i valet att inte ha kollektivavtal är bemötandet från facket och många av företagarnas erfarenhet från möten med facket är negativ, men då handlar det framför allt om att det varit en individuell facklig representant som inte fungerat. Att den fackliga aktiviteten bland företagens anställda är näst intill obefintlig är också en faktor som gör att företagarna inte upplever vare sig press eller uppmuntran att teckna kollektivavtal.

Att de intervjuade företagarna inte har kollektivavtal är alltså sällan en ideologisk fråga, utan det görs en nyttokalkyl att det inte passar här och nu. Samtidigt säger många att de ”skuggar” kollektivavtalen och följer kollektivavtalade löner och arbetsvillkor, utan att teckna kollektivavtal, vilket kan ses som en indikator på att kollektivavtalen har hög legitimitet på svensk arbetsmarknad. Förhoppningsvis kan den här rapporten bidra till ökad kunskap om både modellens och kollektivavtalens attraktivitet sett utifrån en grupp av företagare som väljer bort dem. I förlängningen är attraktivitet en kritisk fråga för modellens överlevnad.

Classical Liberal Feminism and Gendered Labor Markets
BokkapitelPublikation
Stern, C.
Publiceringsår

2024

Publicerat i

Sociology and Classical Liberalism in Dialogue: Freedom is something We Do Together. Lexington Books. 

Sammanfattning

Most sociologists lean left. In surveys and voter-registration studies, the ratio of Democrats to Republicans in American sociology ranges between 59 to 1 and 19.5 to 1 (Klein and Stern 2009; see also Klein and Stern 2006; Duarte et al. 2014). One survey reports more self-identified Marxists (25.5 percent) than self-identified Republicans (5.5 percent) in sociology (Gross and Simmons 2007), and another finds that more sociologists are comfortable with the prospect of working with a Communist colleague than a Republican or a hard-core Christian (Yancey 2011).

More disputed is whether the near monopoly of the left is problematic. Most people would agree that ideological monopoly is a problem if the one-sidedness 1) creates a culture where ideological beliefs are treated as self-evidently true, 2) stunts theorizing and understanding by shunting research into certain ideas or topics, or 3) leads researchers to ignore inconvenient knowledge or plausible alternative explanations.

In this chapter, I argue that all three problems surface in the sociological study of gender differences in the labor market (henceforth sometimes referred to as gender sociology). I also argue that the problems emanate from the particular definition of equality embraced by the left, and thus that the two are causally related to one another and greatly overlap.

Visa fler