Ny rapport: Saknas fackklubb, finns skepsis mot medbestämmandelagen

Facken behöver värna den lokala närvaron på arbetsplatserna. Annars riskeras dagens regler kring medbestämmande bli förlegade. Arbetslivet förändras och så även synen på inflytandet på arbetsplatsen. Det visar en ny studie.

När medbestämmandelagen (MBL) antogs 1976 såg arbetslivet och arbetsplatserna annorlunda ut. Då stod demokratifrågan högt på dagordningen och lokala fackklubbar var norm. I dag är medarbetarna rörligare och fackklubbarna mer sällsynta. Så hur fungerar medbestämmandet i praktiken 45 år senare? Det undersöker Lotta Stern, professor och vd Ratio, och Carl Alm, forskningsassistent, i rapporten ”Medarbetares inflytande och delaktighet: HR-medarbetare om medbestämmande och MBL år 2021”.

– Överlag är man positivt inställd till MBL och tycker att MBL-förhandlingar är viktiga för att säkerställa medarbetares inflytande, säger Lotta Stern. Men uppfattningarna skiljer sig åt mellan de som har lokal fackklubb och de som inte har en.

Bland respondenter med minst en lokal klubb i organisationen anser ungefär 75 procent att MBL-förhandlingar är ett viktigt eller mycket viktigt verktyg för att säkerställa medarbetares inflytande. Bland respondenter utan klubb är motsvarande siffra ungefär 42 procent.

– En lokal klubb tycks alltså göra stor skillnad vad gäller inställningen till MBL-förhandlingars nytta, konstaterar Stern. Men det manar också till eftertanke om den svenska modellen. Vi vet att facken tappar i medlemsantal och att det är en utmaning för modellen, men en lika stor utmaning är fackens allt lägre lokala närvaro.

– Klart är att utan lokal klubb minskar nyttan och facket riskerar att reduceras till en paragrafernas kontrollinstans. Det underminerar deras viktiga roll och riskerar på sikt att urholka medlemsnyttan, säger Stern.